Det kan jag tänka mig att vissa tänker när jag nu berättar att jag lägger ned bloggen. Tidsbrist och motivationsbrist är det ärliga svaret. Från början var det meningen att detta skulle vara en familjeblogg och det var det jag nappade på från början. Motivationsbristen hänger samman med tidsbristen. Har jag inte tid till att sitta ner och skriva ett bra tag, ändra, ändra och ändra lite till innan jag är nöjd så försvinner motivationen.

Sedan vet jag att det kommer att hända mycket framöver. Saker som kommer att ta upp ännu mer av min tid och jag vill inte vara ”den där” tönten som skriver ett inlägg varannan vecka. Vem vet, kanske startar jag upp något igen när serien drar igång. Kanske inte. Förmodligen inte. Då kommer det finnas ännu mindre med tid.

Jag tänker faktiskt låta bloggen ligga och vila ett tag. Lite på obestämd tid. Som sagt, kanske infinner sig suget igen och jag tycker det är onödigt att starta nya bloggar här och där.

Happ happ!!/Sanna

Ikväll kör jag och Martin till Boda. Vi ska spendera natten hemma hos mina föräldrar. Tacos, några öl och en riktigt bra film förgyller kvällen. Jag får då också chansen att träffa Sigge. Mamma och pappas odåga till katt. Igår skrev jag att mina katter kan vara korkade men den katten är blåst på riktigt. I julklapp gav jag Sigge en leksak. En vit mus som sitter på ett elastiskt snöre där en svart pinne håller ihop allt. Jätterolig present och mina katter hade gått bananas över den leksaken. Sigge däremot som måste ramlat av soffan mer än 2 gånger i sitt liv tycker att själva pinnen är leksaken. Han tar ett rejält grabbatag om pinnen med tänderna och så går han runt med den som den korkade katt han är. Hade jag vetat detta så kunde jag bara tagit en av alla miljoner söndriga leksaker här hemma och gett honom pinnen istället.

Jag hade planerat att träna idag men jag är inte sugen. Jag känner mig ganska sliten och trött i kroppen. Men det blir väl så efter slitsamt jobb, 2 mils löpning och en fotbollsträning. Sedan får jag väl räkna med min 2 h långa powerwalk igår förmiddags också. Hade jag struntat i den så hade jag nog befunnit mig på gymmet istället för framför datorn. Något säger mig dock att jag har tagit rätt beslut. Imorgon börjar försäsongsträningen på konstgräset i Emmaboda och känner jag Peter rätt så blir det mycket konditionsträning. Jag vilar mig i form till dess.

Inför mötet vi hade förra veckan så tog jag på mig att handla de saker som behövdes till detta. Medan jag gjorde det så körde pappa till Kalmar för att hämta brorsan så det blev minst sagt en hel del dötid när jag var klar. Satte mig vid kassorna och i brist på något att göra så började jag titta på vad folk handlade för något och efter 5 minuter började jag skriva ner de vanligaste sakerna i mobilen. Så utan att dra ut på det mer. Här är topp 5 listan på vad folk handlade mest av i Nybro. Bara för skojs skull intalar jag mig själv om att detta även gäller för landet i stort.

1. Mjölk (Mellan eller lättmjölk)

2. Bröd (Mestadels rostbröd)

3. Apelsiner

4. Bananer

5. Yoghurt

Det otippade enligt mig var att en hel del köpte riskakor. Jag trodde inte att folk käkade riskakor längre. Annars kunde jag lätt se att den yngre generationen köpte mest av Coca Cola medan de äldre köpte mycket färdigpaketerad skinka. Jag väljer att inte dra några som helst slutsatser av detta. Däremot så vet jag, eftersom jag precis hade handlat att det var lågt pris på apelsiner och kanske därav de många köpen.

För att fortsätta i samma linje så ska jag snart bege mig till MAXI. Jag var där en runda igår men som alltid när jag ska handla helt själv så glömmer jag att handla det som jag gick dit för, och kommer istället hem med annat. Frågar ni min sambo så kan jag inte gå in i en mataffär och bara köpa mjölk. Just därför håller jag mig borta från varuhus som IKEA och dylikt. En inköpslista kan vara bra tänker ni kanske? Jovisst, men det krävs att den kommer med och inte glöms på hallbordet hemma.

Nu blir det kaffe och min sprillans nya Illustrerad historia.

Fredag och för många industriarbetare, lärare och annat folk innebär detta normalt helg. Avkoppling och en chans till att göra något roligt. När man som jag och sambon, den ena inom handeln och den andra inom vården så så innebär inte alltid helg för ”helg” Nu ska jag inte gnälla, vad jag vet så jobbar jag inte varken imorgon eller på söndag men Martin jobbar lördag men ledig söndag. Så ser det oftast ut. Ganska ofta brukar våra lediga helger inte infalla samtidigt och det är så jäkla trist. Om jag någon gång blir statsminister så ska min första åtgärd bli att se till så att alla par får lägga schema ihop när det är helgjobb. Sedan vet jag att det kan vara bra ibland också om man har barn. Men det har inte jag och om jag blir statsminister så ska göra som mina föregångare alltid gjort. Se till mitt egna hus först.

För drygt en vecka sedan hade vi möte med laget och tränaren Peter där han, som jag hoppades gav sin vision på vad han hoppas för året och vad han önskar av oss spelare. Vad han faktiskt sa tänker jag inte skriva här då det måste vara sjukt många spioner här inne och läser från våra motståndarlag. Så mycket kan jag iallafall säga att en topp 3 placering är vad jag har som mål. Vi fick också ut ett papper med diverse frågor. Som alltid när det handlar om mig så tänker jag kanske inte fullt ut när man sitter där och då utan funderingarna kommer senare. Som nu, en drygt vecka senare. En av dessa frågor var i stil med ”vad jag som spelare vill med min fotboll i år” Då kändes det självklart och jag tycker fortfarande likadant men nu har det ändå börjat snurra i skallen. Jag tror att jag skrev att jag ville vara så bra som möjligt, hålla en jämn nivå samtidigt som jag vill ha roligt med mina lagkamrater. Vadå så bra som möjligt? Hur bra är så bra som möjligt i div 4, där man har jobb, sambo och andra intressen som man absolut inte vill och tänker ge upp? Ju mer jag tänker på det desto mer fundersam blir jag. Jag vill inte och har heller aldrig haft ambitionen att satsa på fotbollen. Men jag vill för den sakens skull fortfarande träna 100 % och vara tongivande i laget. Går det?

Det enda från mötet som gjorde mig lite besviken var att Peter inte tänker spela med det spelsystem han körde med sist han var tränare hos oss. Jag förstår anledningen helt och fullt. Gör man en sådan bra säsong som vi gjorde samt att vi i princip har samma lag som föregående säsong så vore det korkat att börja ändra om. Men det var så roligt de åren. Det spelsystemet passade mig perfekt. Jag får sätta mitt hopp till att Peter ger mig en fri roll på mittfältet där jag får göra lite som jag vill. Helst ska den fria rollen vara offensivt inriktad om man nu får önska. Men innan de önskningarna kan slå in så får jag först se till att träna mig in i startelvan.

På tal om helt andra saker så har jag två katter. Den ena konstigare än den andra. Jag har precis storstädat här hemma och man blir lite trött när hankatten Elvis direkt efteråt visar att mig att jag har hällt kattsanden fel. Den ska vara utanför kattlådan, inte i. Ibland sitter jag och förundras över hur extremt korkade mina katter kan vara. Men frågan är fan om inte de undrar detsamma om oss.

Ha det gott i kylan! Snälla vår, kom!

Jag har varit sjuk ett tag nu. I 3-4 dagar mådde jag riktigt kasst med halsont, feber, huvudvärk och hosta. Nu nöjer jag mig med hosta. Hosta är ett jädrans påfund som gör att man inte orkar med sin träning så nu har jag haft en träningsfri vecka. Dock så har jag gått 1 h powerwalk varje dag. Bara så man inte tappar något viktigt, som kondition och motivation. Powerwalks som annars varf det enda jag behövde innan känns idag som något väldigt onödigt och fruktansvärt tråkigt. Men vill man vara fin så får man lida pin.

I torsdags tog jag och sambon tåget till Malmö där vi bland annat hälsade på mina underbara svärföräldrar men där huvudsaken handlade om ett bilköp. Sambon har köpt sin en riktigt fin liten bil. En Peugeot  207. 2010 års modell som gått 1700 mil. En riktig pärla som är tyst, energisnål och snygg som fan. Min sambo har gjort ett riktigt klipp. Ojoj vad vi ska glida bra i den.

Jag siter nu och tittar på Gladiatorerna och slås av hur mycket luft det måste finnas i gladiatorernas muskler. Helt ärligt, med sådanan kroppar som de har så borde  ingen utmanare har någon chans. Sedan kan man prata taktik och teknik men muskler är helt klart det viktigaste i denna tävling. Och när man endast har steroider i kroppen så har man inte så mycket mer än luft. Töntar.

Imorgon är det upptaktsmöte för oss i damlaget där vi ska diskutera det kommande året och förhoppningsvis få lite information från tränaren Peter om vad han har för krav och önskemål på oss.

Vissefjärda går ihop med Emmaboda IS C. Hohoho, vilka förlorar på detta? Inte Emmaboda i alla fall. Hur korkade får Vissefjärda bli? Föreningen må ha varit långt ifrån ett damlag inför året men nu fan lär det dröja innan de fixar ihop ett eget lag igen.

Ha en trevlig lördag.

Sanna

Idag tvingades jag att ge upp och åka hem från ett av mina jobb som jag fullständigt älskar. Jag har aldrig haft ett så roligt och givande jobb som detta och det tog emot att behöva tala om att jag hade feber och riktigt ont i halsen. Jag jobbar som personlig assistent och alla som har detta som yrke vet hur extremt viktigt det är att det klickar med den man jobbar med. Den brukaren jag jobbar med nu älskar jag att jobba med. Det är mycket att göra, full fart hela tiden samtidigt som man får tillbaka så himla mycket. Det är en fröjd att åka dit.

Då förstår ni kanske att jag inte ville tala om att jag var sjuk. Men eftersom jag är riktigt ordentligt hängig så kunde jag inte fejka att jag var frisk. Orkade knappt ta mig innanför dörren. Ack och ve vilka bekymmer!

PAIF-cupen som jag skrev att vi borde ha en ordentlig chans till att ta hem alltihopa, gick inget vidare alls. 1 vinst och 2 förluster blev resultatet. En riktig skit-turnering från vår sida. Jag vet inte hur de andra i laget tänkte men jag själv tyckte det var oerhört svårt att ställa om från Nybro Opens stora ytor till en liten liten hall, på två dagar. De stora ytorna satt fortfarande i kroppen och man tvingades hela tiden tänka på vad man gjorde. Än mot vad man annars hoppas händer på en fotbollsplan, att det bara kommer av sig självt. Men jag är ändå nöjd med min insats. Jag kände mig pigg i kroppen och var sugen på att spela. Det jag missade i vissefjärda – turneringen tog jag igen i Borgholm. Det vill säga, jag följde med i anfallen och kom på kanten så ofta jag kunde.

Det är lite märkligt. Jag var ute och sprang igår och det kändes tungt. Det var svårt att få igång benen och andra andningen var långt borta. Men ändå sprang jag 7 km. Tänka sig. För 2 år sedan så hade 7 km varit ett sjukt bra resultat för mig själv. Något jag hade levt på resterande vecka. Nu infann sig missnöje och misstro på vad jag kan och orkar. Hela tiden denna misstro. Jag är livrädd för att en dag vakna och upptäcka att min kondition är som bortblåst. På något vis går jag bara och väntar på att det ska inträffa. Känslan säger mig att detta inte kommer att vara och att jag snart är tillbaka i det gamla. Ingen ork, ingen kondition, ingen träningslust. Men jag vet att det är en rädsla. Jag tränar kanske inte lika många pass som när jag bestämde mig för att komma tillbaka, men jag tränar sjukt mycket mer när jag väl tränar. Hårdare, fortare och mer intensivt. Bra dagar springer jag 1 mil. För två år sedan hade 2 km varit en bra dag. Märkligt och samtidigt skrämmande hur pass mycket bättre jag mår av en operation. Ibland hänger inte allting på dig själv. Ibland behöver man lite hjälp på traven.

Snart pizza och lite godis. Är man sjuk så är man!

Sanna